Sen 9 år tillbaka har jag min atelje på Ifö`s fabriksområde i Bromölla – Sanitär, Ceramic, Electric, tre fristående fabriker som arbetar med porslinet på olika vis. Här plockar jag olika beståndsdelar, möjligheter, ready mades och struktur i vissa verk blir det extra påtagligt. Att visuellt vara exponerad för olika industriella förlopp triggar mig. Möjligheten att få verka bakom kulisserna, studera formelementen som enbart är osynliga bärare fram till en färdig slutprodukt, få följa den industriella produktionsvägen som rymmer flera poetiska element som i mina senaste verk små mörker där jag använder en vit kub som i sitt verkliga användningsområde är ett stöd för olika modeller av handfat under bränning.

Jag gör en förskjutning av kuben genom att glasera den i en transparant glasyr – tillföra en svartbränd lerbit som kunde vara en byggsten i processen av ett nytt verk, byggt av mig.

Samma sak sker i Tårdiptyk även där sammanför jag två arbetsprocesser – själva klotsen är en laboratorieprodukt som står för en minutiös kontroll av ett levande material som ska fungera i industriell sanitetsproduktion. På porslinsklotsen vilar en naken, hudfärgad, handfull lera med tydliga mänskliga avtryck - fångad under pågående arbete – även den en osynlig bärare till ett nytt objekt? I skårorna mäter man utsmältningen av glasyren. Allt dateras mäts och utvärderas – en akt som förundrar mig!

Att bjuda in djuret: Slickstensprojektet där kor formar saltstenen med tungan och sedan gjuts av och framställs i exakta porslinskopior började jag med 2008.
2010 tog jag fram Den ekologiska Wanåsdiptyken två saltstenar /slickstenar som är framslickade på Wanås av ekologiska kor.
2011 tog jag fram Svensk låglandsboskap (SLB).
2012 lät jag Rödkullorna i Sinarpsdalen utanför Båstad slicka fram ännu en ny slicksten. Titel ”Rödkulla

I serien humanoid och djuret hukar en varelse till skydd. Ett instinktivt beteende som är lika för djur och mänskor. Val av material är viktigt – leran bjuder in till en fysisk arbetsprocess där jag arbetar väldigt intuitivt och långsamt. Ytan hackar jag fram, hack för hack, med en kniv. Skulpturen blir en plats – ett tillstånd - ett självporträtt som under arbetes gång visualiseras i en lek, där djur, människa, träd, slutligen upptas i samma formation

Existens är en skulptur i en serie där jag utgår från visuella organiska likheter mellan människokropp och natur - En bit avgjuten natur i ursprunglig form - en stor sötpotatis, får en annan betydelse när jag överför det i porslin.

Stratum är en geologisk term som beskriver olika skikt och lager i naturen. Materialet är sammanpressat lumppapper från den industriella fruktindustrin.

I arbetet med verken för jag alltså ofta samman min egen process med något som står utanför min kontroll - i det finns det en spänning som gör att verken får ett eget liv. Nötandet i den industriella miljön är givetvis avgörande för detta tillvägagångssätt.

Ibland ser jag mitt arbete som en sorts konstnärlig återvinning satt i en verklighet där uttrycket filtreras genom ett organiskt kaos. Bilder i ögonvrån. Växtdelar. Kroppar. Allt blandas och bearbetas.

Åsa. Lindsjö 2015