Mitt arbete har i ett första skede handlat om att närma mig ”Djuret”. Och att bjuda in korna i min konstnärliga process. Relationen djur – människa, intresserar mig. I det här projektet har jag även fått ta del av bondens vardag med sina djur, vilket har fördjupat min närvaro i arbetet. Det har också fått mig att inse att ingången till konsten kan vara att i större utsträckning våga utsätta sig för det oväntade mötet. Att inleda en dialog med andra aktörer som inte är självklara inom konstens värld, såväl saltstensproducenter, arbetsledare, som modellörer, glaserare, ugnsbrännare. Fabrikerna rymmer en rad olika spännande verksamheter, stor yrkesskicklighet. Intressanta människor som är berikande och som leder mig in på andra idéer. Viktiga aktörer i det här projektet är ju främst korna, saltstensindustrin och sanitetsgodsfabriken. Det är en utmaning att knyta ihop kraften i en kotunga som angriper saltstenens likformiga sockerbitsform och föra samman det med ett strikt förhållningsätt till ett material, sanitetsgodsporslin – sen tre år tillbaka har jag min ”atelje” på Ifö sanitär, Bromölla. Inte minst ur ett rent hantverksmässigt perspektiv har det varit en utmaning. En fantastisk inblick i ett mycket vackert och lyckat äktenskap mellan två material: gips och porslinsmassa Saltstenen i sanitetsporslin är för mig: frukten av möten. Poesin i livsrummet mellan människa – djur. Något som rymmer något magiskt. Ett människoöga speglat i ett djuröga

Åsa Lindsjö